Jag har ju tidigare skrivit om den stora härliga (?) sjön som ibland dyker upp i stohagen när det regnar mycket. Denna sjö hade konstant vuxit innan jul och när julen och minusgraderna kom så frös såklart alltihop. Så dagen innan nyår såg hagen lite lömsk ut så jag gick ut för att kontrollera isen innan utsläpp. På vissa ställen låg isen helt blank så där la jag en del sand för att undvika att de skulle halka samt tänkte att de nog ändå inte skulle gå ut på den helt synliga isen. Resten av isen låg under ett tunt lager snö. Jag gick runt och sparkade och kände hur halkigt det var och tyckte ändå inte att det var så farligt. Är rätt van vid att snön fryser fast på isen i norrland. 

Ett orosmoment jag tänkte på var att isen möjligen inte skulle hålla för Ferro att gå på, han är ju mycket tyngre än de andra hästarna så jag planerade att släppa ut honom efter stona och gå den långa vägen runt så att vi på det viset slapp gå över isen. 

Började med att släppa ut Staci. Isen brast precis vid grinden och Staci valde att gå längst staketet för att nå mera fast mark. Sen släppte jag ut Gia... 

 

Gia är ju bara tre år gammal, hon har inte samma erfarenhet av is som Staci som är tio år äldre. Gia sprang rakt ut på isen, halkar och faller. Försöker ta sig upp men faller igen. Riktig Bambi på hal is. Jag springer efter och försöker få henne att sluta ta sig upp utan att ligga kvar, vilket hon efter några försök till gör. 

 

Så, där stog jag nu. Gia ligger på isen i en helt öppen hage med en bilväg längst långsidan på hagen. Jag är ensam, inser att jag såklart inte har mobilen på mig och klarar inte av att få upp hästen på fast mark igen ensam. Jag behöver hjälp. Jag trodde det snabbaste sättet skulle vara att få en av bilarna som körde förbi att stanna. De hade inte behövt hjälpa till, utan bara springa till huset och säga till Jojo att jag behövde hjälp. Tror ni någon av bilarna stannade? Nix. Det körde säkert förbi ett tjugotal bilar som jag vinkade till, de flesta såg man rätt uppenbart att de uppmärksammade mig. En del saktade in innan de sedan gasade iväg igen. En del stirrade bara och passagerarna pekade på oss. 

 

Insåg att jag måste lämna Gia för att springa efter hjälp. Jag bad en bön att hästen skulle ligga kvar och inte försöka resa sig igen och kanske slå ihjäl sig eller fläka sig och sprang sedan för att säga till Jojo. Tack och lov så låg Gia exakt likadant som när jag lämnade henne. Mycket klok häst. 
Vi försökte komma på hur vi skulle få upp henne på marken igen. Samlade ihop en hel hög med täcken som vi bredde ut runt henne och lade sedan linor runt baken samt satte en lina i grimman. Insåg att vi aldrig skulle orka dra henne över isen själv utan vi behövde hjälp. Ringde runt till några vi känner och en kompis till Jojo dök upp efter ca 10 minuter. 

 

Efter ett antal både misslyckade och halvlyckade försök att dra henne, efter att Gia några gånger försökt resa sig och sedan fallit igen så hade vi lyckats ta oss de få meterna fram till fast mark. Nu var Gia dock så trött att hon fick ligga en stund innan vi nästan fick knuffa upp henne på hovarna igen. Hon skakade och var ostadig i några minuter innan hon faktiskt fick ordning på kroppen förvånandsvärt fort. 

 

Vi tog in henne i stallet igen, på med massor av fleecetäcken, kände efter skador men hittade inga förutom några sår i munnen efter att hon slagit mulen mot isen. 

 

Dagen efter kom Equiterapeuten Sara ut som klämde och kände på hela Gia och hittade inte en enda skada! Hon var lite öm i ett bakben, men var inte halt, svullen, varm eller hade någon annan skada, vilket faktistk är helt otroligt med tankt på hur mycket hon föll och hur mycket vi trodde hon slagit sig. 

 

Så nu är hagen avstängd tills isen försvunnit och vi tackar alla våra skyddsänglar för att Gia klarade sig! <3

 

Spåren efter våran kamp mot isen. Allt som är vitt är blankis under snön.