Då var årets näst sista tävlings meeting över. Och bara för att det var en innomhus tävling så var det fint väder. :P

 

I alla fall. Jag körde dit Ferro på Fredagkväll så vi fick en chans att bekanta oss med tävlingsbanan och slippa stressa nästa dag. Ferro kändes fin, brydde sig inte så mycket om banan och fick agera draghjälp åt en annan häst som tyckte att domarbordet var en sabeltandad tiger under en blå duk. :P

 

På Lördagen så var jag uppe med tuppen. Fodrade Ferro klockan sju och gick sedan ut och gick en promenad runt Forslunda. Det är en rätt bra runda att gå för det finns mycket läsigt att titta på och magen kommer verkligen igång. När vi sedan kom tillbaka till Hippo så höll de precis på att släppa ut ridskolehästarna, vilket betyder att de spärrat av gårdsplanen med långa linor och att ca 15 hästar springer fram och tillbaka som galningar innan alla är ute. Ferro tyckte dock att det bara var måttligt intressant och stog mest och betraktade spektaklet så avstånd. Andra som gick förbi vart imponerade av att han höll sig så lugn. :)

 

Första klassen för dagen var också den svåraste för helgen. FEI inledande. Jag visste att eftersom det var första klassen så skulle Ferro vara lite spänd och eftersom det var byten och annat roligt med så skulle han bli ännu mer exalterad. Så jag red in på banan med inställningen om att, jaja, bara han håller sig någolunda på mattan så är jag nöjd. Och visst, han drog iväg utav bara skjutton i bytena och tyckte det hela var latjolajban! Men han skötte sig ändå rätt bra, men det kändes lite som om jag inte anträngde mig och hästen tyckte mest det var kul och lite fummigt. Det var bara fem startande ekipage så trotts våra missar så fick vi en andra placering. :) Ferro tyckte som vanligt att prisutdelningen var totalt onödig och ville helst börja med ärevarvet på en gång!

 

Nästa klass var en Msv C.1. Ferro fick någon slags knäpp inne på banan och tyckte plötsligt att både domarbordet, bokstäverna och stora porten var livsfarliga. Han kunde absolut inte gå ända ut på kortsidan eller på mitten av långsidan där porten ligger. Så hela programet var otroligt spänt och med en irriterad ryttare. Slutade på 62 % och en fjärde placering.

 

Nästa dag började vi tidigt med en Msv C.2. Nu var Ferro lite mer lugnare än dagen innan och kunde nästan hålla sig på mattan genom hela programet. Han tittade till lite varje gång vi passerade domarbordet men det var inte så farligt. Slutade på 64 % och en tredje placering. Det var samma domare i alla tre klasser hittills och hon skrev "Bra manövererat på spänd häst" på varje protokoll. :P

 

Jag satt som skrivare i St Georgen och då var det domaren som dömt mina klasser så jag passade på att presentera mig och försöka luska lite vad hon tyckte om oss. :) Hon berömde mitt tålamod och tyckte att Ferro var en Förtjusande (!) häst men om han bara slappnade av lite och kom fram med näsan och upp med ryggen så skulle poängen bli högre. Eftersom han gör det mesta helt korrekt så är det inte tekniken det är fel på, utan kvaliteen.

 

Sista klassen blev en LA 4. Ferro kändes verkligen som 1 miljon kronor på framridningen! Speciellt i galoppen som var stor och luftig och rund och det kändes som om jag hade hela hästen framför mig. Sen när vi kom in på banan så taggade han till lite och blev spänd igen men det var ändå rätt lite för att vara en klass på träns. Såklart så blåvägrade han att stanna på den avslutane uppridningen där man ska göra halt och sedan rygga, så jag fick ta tag i honom hårt för att få någon slags reaktion. Men han skyggade inte för något och inga protester. Slutade på runt 62 % och en seger i klassen.

 

Efter ärevaret så blev vi fotograferade för VK och artikeln om tävlingen publicerades i går. :)

 

Tyvärr har vi ingen fungerande kamera eller videokamera så det blev varken bilder eller kort den här gången heller. :S