Hästjäkel!

Vilken häst jag har endå! Han går förbi bussar, traktorer, stavåkare, mopeder och vattenspridare, men han får frispel när han träffade på en flock med kor.... visseligen var det en flock livliga kor och Ferro har väll aldrig sett en i hela sitt liv.
Vi kom travande efter vägen när hästen tvärnitar och "duckar". Han bara försvann! Jag damp i backen, såklart. AJ! Tog emot mig med handen och landade på ryggslutet. AJ!
Det lustiga var att Ferro bara sprang en bit bort innan han stannade och sen stod han när och såg helt förtvivlad ut. När jag kommit upp på fötter igen och nästan var framme hos honom så gick han självmant fram till mig. Ganska gulligt. :)
Sen så gick vi förbi korna och sen gick vi hem, eller jag försökte i alla fall. Min rygg kändes bedövad. AJ!

Premiär turen!

Hagsläppet i morse gick extremt odramatiskt till. Ferro var bra mycket mer intresserad av gräset än de andra hästarna. Han nosade lite slött på dom och de pep lite men sen var det bra. Skönt!
Han måste ha städat sin box i natt för jag har aldrig varit med om att han har varit så lätt att mocka åt förut!

Sen på kvällen var det dags för en premiärtur. Utnyttjade värmen så att han inte skulle va så mycket på tårna. Skrittade iväg mot vad jag trodde var skogen-hållet men hamnade mitt i Röbäcks kvarteren! Men Ferro skötte sig finfint, lite nervös ibland då det var en del vattenspridare igång. :P Så vi vände efter ett tag och sattsade på ängarna istället. Där fick han stäcka ut i trav och han trampade på rätt friskt. Jättehärligt att rida igen! Jag fick sån där flash-back från när jag provred honom och vad jag fastnade för när jag bestämde mig för att köpa honom.

Och han är lika pratglad som förut. Så fort jag försvinner utom synhåll så står han och brummar och fladdrar med fäsborrarna. Det är ganska gulligt. :)

Ca 250 mil på 3 dagar!

Resan startade i Umeå kl 8 på Fredag. Hämtade Anette, och drog vidare söderut med hästsläpet bakom.



Kom fram i Västerås ca kl 8 på kvällen. Åkte med Biggan till Jensen och åt mat innan vi tog en sväng på stan. Det var någon slags marknad/festival, så det var en del folk. Träffade Ferros gamla medryttare Nina, mitt upp i allt ihop. Trevligt! :)

Åkte sedan kl 10 vidare mot Stockaryd. Vi hade lånat Biggans GPS så det var rätt lätt att hitta förutom att både jag och Anette blev lite skrämda i början när rösten pratade. Vi passade på att sträcka på stämbanden lite med vacker sång under säkert halva resan :P Fanns lite mer att titta på efter den vägen än dagen innan. En borg, och en ruin och vettern. :)

              

Sen kom vi fram till Hällaryd, där Ferro bodde. Bjöds på fika och sedan duschades pålles i förebyggande syfte, eftersom det var så varmt, fast det var närmare kl 6 på kvällen. Han gick rakt in i transporten, duktig pålle. Första km sparkade han regält i väggarna innan han ställde till sig och stod sedan stilla. Sedan körde vi norrut igen. Stannade två gånger efter vägen för att kolla om det var varmt i tranporten, vilket det faktiskt inte var, och för att tanka, då bilen drog fruktansvärt mycket bensin! 





Kom inte fram till västerås förrän kl 12 på natten. Det blev ett jäkla liv på hästarna i stallet när det tändes i taket. Hingsten Mio blev halvt hysterisk! Ferro hade mycket brottom ut ur transporten och Anette hann knappt få ned rampen innan hästen flög ut. Han var stel som en pinne så vi gick en sväng med honom för att få igång lederna igen och sen stod Anette och betade med honom medans jag gjorde iordning boxen. Sen nattades det. 

Söndag morgon blev i väkta av att Biggan frågade om vi ångrat oss om att gå upp kl 6 som vi planerat. Klockan var då halv 8 och jag måste ha stängt av väckarklockan i sömnen för jag kommer inte ihåg att jag gjorde det. Det blev en snabb frukost och sedan ut till stallet. Som tur va så stod Robin (som skadat sig) fortfarande inne så Ferro var inte ensam i stallet. Anette tog igen en sväng ut och betade med honom medans jag städade ur boxen och gjorde iordning transporten. Han var lite mindre villig att gå in i transporten denna gång men gick in på andra försöket. Vi åkte från västerås vid typ 9, tror jag. 

Pausade några gånger efter vägen mest för att kolla hur varmt det var i tranporten men det var rätt lugnt så vi körde fram till lunch. Blev Donken. :P Försökte parkera på enda stället där det fanns skugga :P Resultatet =



Nästa stopp blev på tranbanan i Hudicksvall. Då var det så jävla varmt ute att han hade börjats svettas lite o transporten så det var perfekt för en paus. Upprepade utflygningen ur transporten nu också. Svampades av direkt, vilket inte uppskattades och han hoppade runt lite i protest. :S Fick gå in i en  gästbox och kissa och äta hö då det var alldeles för varmt för att gå och beta ute. Försökte få honom att dricka men det var han inte så intresserad av. Så jag doppade höet i vattnet så att han fick i sig lite i alla fall. 



Vi passade på att sola lite och vädra bil plus transport :P 




  
Min vackra pålle på stallbacken redo för nästa ettapp. :)



Det var närmare 30 grader varmt under resten av eftermiddagen. Hemskt varmt! Men i transporten var det rätt svalt eftersom det blåste på rätt bra medans vi körde. Så nästa längre paus blev vid höga kusten bron. Vi parkerade och Ferro fick en höpåse. Vi öppnade övre luckan och dörren så att han hade utsikt över bron :P



Sen gick vi och åt middag. När vi kom tillbaka upptäcktes att Ferro hade lyckats he huvudet på andra sidan mittstolpen! Och där stod han och verkade inte kunna vrida tillbaka huvudet på rätt sida så det var bara att lasta om. Den här gången så stod han still när rampen fälldes ned och gick lugnt ut men var desto mer ovillig att gå in igen. Krävdes lite övertalning innan han gick in igen, med huvudet på rätt sida stolen! Han ville inte dricka ur hinken en enda gång under hela resan! Dessutom är han så hög så öronen vek sig mot taket på transporten när han höjde huvudet.

Vi anlände i Umeå klockan halv 9, tror jag? Han fick gå in i boxen på en gång och han kissade direkt. Sen började han dricka, och han drack och drack och drack. Fick avbryta honom några gånger så att han inte skulle få ont i magen av allt kallvatten!



Sen så blev det en promenad, för att mjuka upp leder och få igång kroppen igen. (både för häst och människa). Ferro tyckte det mesta var spännande att titta på och traskade på bra men verkade inte nervös eller spänd.



Så det avslutar våran långa resa! Ferro är ÄNTLIGEN HEMMA!! :D

Liknande inlägg