Yay!

 
I somras så åkte jag och Jojo iväg för att hälsa på en annan PRE uppfödare som bodde ung. en timme bort från Tomelilla. När vi sedan skulle åka hem så började det regna hysteriskt och SÅKLART så slutade vindrutetorkaren på vänster sida att fungera! Vi fick stanna på en bussparkering efter motorvägen och försöka få igång den och vi lýckades en stund men ju längre vi körde desto sämre fungerade den. Och det regnade också så mycket att det nästan var svårt att se även när vindrutetorkaren gjorde sitt jobb.
Helt plötsligt så lägger den vänstra torkaren av totalt och den högra hoppar lixom över till förar sidan och börjar torka på min sida! Vi skrattade hysteriskt och var tvungna att filma det hela. Men medans vi filmar så hakar de två torkarna ihop och stannar helt så vi fick stanna i väggrenen och sära på dem.
Ännu en gång kör vi iväg men då får torkarna fnatt igen. Den vänstra hoppar iväg och lägger sig mot sidorutan, över sidospegeln och ligger där och har dödsryckningar, medans den högra torkaren tog över hela vindrutan!
 
 
Vi fnittrade rätt mycket hela vägen hem åt den hjälpsamma vindrutetorkaren! :D

Yay

 
En tjej i stallet kommenterar över att hon har ett par benlindor som var för stora för hennes häst och undrar om jag ville ha dem. Benlindor tackar man ju aldrig nej till så jag tog tacksam emot. Det jag däremot vart lite fundersam över var hur de kunde vara förstora till hennes varmblod.
"De är gjorda åt shirehästar, så de passar inte. Jag köpte dem för att de hade en rolig färg, men de var alldeles för stora".
Benlindorna var knallgula och helt oanvända när jag fick förpackningen i handen. Jag tittar lite på plastfodralet och ser att det står Shires skrivet över sidan...
 
Dessa fast gula.
 
Jag blev helt stum. Det kändes som om jag påpekade att märket heter Shires och att det inte alls har något med Shirehästar att göra så skulle jag dumförklara henne. Och eftersom hon inte ville ha dem så kändes det inte fel att ta emot dem utan att säga något. Men... Hahaha!

Yay!


I helgen var det Countryfestival på Söderslätt i Anderlöv. Vi åkte dit med tre av våra Miniatyrhästar, Lilleman, Baby och Dockan. Jag fick ta Dockan, eftersom att hon är väldigt stark för att vara så liten. Vi gick omkring på festival området med hästarna och hälsade på barnen och de vuxna som kom fram och tyckte de var söta och fina osv. Det mesta låg utomhus men ridhuset var också öppet och där inne fanns en stor scen med liveartister och efter väggarna stog försäljare med div. westernsaker osv.
Vi gick in i ridhuset med hästarna i släptåg och gick fram till ett stånd som sålde westernhattar. JAg tog tag i en knallrosa hatt med vitt fluff längst kanterna och tänkte prova den på skoj, men då blev Dockan rädd och drog iväg mot dörren med mig hängandes i grimskaftet! Jag fick inte riktigt stopp på henne eftersom jag fortfarande höll i hatten och ville inte släppa ner den i ridhussanden så att den blev smuttsig, så jag fick försöka bromsa så gott det gick med en hand. :P
Tur att Jojo stog kvar vid hattarna och kunde förklara för kvinnan som sålde dem att jag snart skulle komma tillbaka med hatten, jag hade inte stulit den utan hästen blev bara lite rädd. :P

En stund senare hade jag lämnat ifrån mig hatten och vi fortsatte längre in i ridhuset, mot scenen. Jojo gick bredvid mig och Dockan med Baby och Nettan gick en bit bakom oss med hingsten Lilleman. Helt plötsligt så vänder Dockan och sätter av i en jäkla fart genom ridhuset! Jag hänger kvar i grimskaftet, men blir överrumplad och får lixom ingen kraft att luta mig bakåt och få stopp på framfarten. Dockan tar sikte på utgången, springer förbi Lilleman och sedan förbi alla människor som förvånat ser en liten häst komma travandes i full fart ut genom ridhusdörren med en människa hängandes i grimskaftet!
Dockan springer rakt igeom hela festivalområdet, i full trav, jag absolut vägrar att släppa taget om grimskaftet, skrattar samtidigt hysteriskt och försöker mest hålla mig på benen och inte ramla av att springa så fort efter en liten skrutt till häst! Vi springer förbi ett korvstånd där grabbarna skrattar åt mig och ropar om jag behöver hjälp. Hinner ju inte direkt svara...
Till slut så stannar hästkräket och jag lyckas få tag i huvudet på hästen och få ett mer ordentligt grepp om grimskaftet.

Så gott folk! Så gör man en FLYGANDE ENTREÈ!! :D

Huvudpersonen i dramat!

Liknande inlägg