Torsdag.
I morse tog jag ut Ferro för lite longering i bara grimma och lina. Han har verkligen omfamnat pensionärslivet! När alla andra hästar har fullt fart i longeringslinan så skyfflar Ferro fram i lagom takt. :P Han ökar visserligen om man säger åt honom men han har inte bråttom inte. :P
Passade på att ta hans framhovar också och det gjorde mig så irriterad att jag inte kände att det var lägligt att fortstätta träna de andra hästarna, utan släppte ut dom istället direkt efter verkningen.
Ferro vet verkligen hur man gör för att vara lagom besvärlig under verkning. Jag har inget skoförkläde utan bara glatta ridbyxor eller jeans. Det är inte svårt för Ferro att dra undan hoven, hur mycket jag än försöker knipa ihop benen. Dessutom har han blivit så säker, både i sig själv och på mig, att han inte blir varken speciellt rädd eller nervös när jag ryter till åt honom. Jag trodde väll aldrig att jag skulle kunna vara så irriterad och arg på Ferro utan att han fullkomligt föll i bitar av nervositet.
Nu tittar han vara lite artigt nyfiket på mig och undrar vad jag gormar åt. :P