Den känsligaste av alla taxar är Myra. Hon heter egentligen Candy men kallas för Myra eller Candy Myra. Man skulle kunna beskriva henne som en mycket känslig liten prinsessa. Hon tjuter höögt om det finns minsta lilla risk att man skulle råka träffa henne med foten när man ska kliva över något, eller flaxar med handen nära henne, eller gud nåde (!) om man håller i hennes öron!  

 

Hon vill gärna sova eller vila i knät och sitter ofta med näsan nära ens ansikte och stirrar på en om man inte uppmärksammar henne. 

 

 

Eftersom hon är väldigt försynt så har hon inte haft så mycket leksaker som varit just hennes genom åren. De andra hundarna tar grejerna och Myra säger aldrig ifrån. Däremot upptäcktes det att hon gärna går och bär på köksredskap, så som slevar och annat i plast och trä. När man berömde henne så blev hon superstolt så nu har hon fått behålla en egen träslev som leksak. 

 

(Mycket suddig bild med hon kallas ju inte Myra för inget. Det är svårt att få henne att sitta still för en bild. :P ) 

 

 

Hon är väldigt snabb på att hoppa upp på stolarna och får hon chansen så hoppar hon vidare upp på köksbordet. Igår så hade jag gått ifrån frukostbordet när Jojo ropade innifrån vardagsrummet. Efter någon minut så kom Myra gående, med ett leverpastejspaket i munnen. :P Hon hade inte ätit på någotannat och inte heller på leverpastejen utan hon snodde den bara och sprang ut i vardagsrummet och visade oss att vi glömt dra in stolen och vad som händer när man gör det. :P