Dagens ämne: Hjälptyglar.

Eller inspänningstyglar som det inte så vackert kallas.

Den enda gången jag använder hjälptyglar är vid longering. Då använder jag en så kallad chambon på Ferro som verkar genom att hissa upp bettet och trycka på nacken när hästen tar upp huvudet. Man behöver inte ställa om när man byter varv utan hästen kan pendla med huvudet från sida till sida som den vill. 



Jag gillar chambonen eftersom den inte drar in huvudet på hästen som alla andra inspänningstyglar gör. Det enda den här tygeln gör är att påminna hästen att ta ner huvudet. Tygeln kan inte heller påminna på något sätt om ett vanligt tygeltag eftersom den verkar uppåt i munnen och kan därför inte göra hästen mindre känslig för tygeltag.

Någon annan inspänning skulle jag aldrig våga använda på Ferro. Eftersom han har tendensen att stegra när han blir upprörd så skulle det vara katastrof om han försökte slå sig fri och inte kunde det. Jag kan mycket väl se det innom mig hur han fullständigt skulle få panik. Hua!

Jag tycker inte om inspänningstyglar och jag använder de inte. För mig så går hela poängen med att inspänningstyglar skulle vara en hjälp på traven förlorad. Jag har aldrig förstått varför det skulle vara önskvärt att förhindra hästen ifrån att slå sig fri och jag tror inte att det löser problem eller får hästen att sluta. Formen som vi eftersöker i ridning kommer från att aktivera bakbenen och att få en avslappnad överlinje. Ju mer erfaren och stark hästen blir desto mer vill vi spänna bågen som går från bakbenen och över överlinjen.

Med inspänningstyglar så är det lättare att få en reaktion utan någon effekt. Hästen sänker huvudet och "går i form" utan att slappna av i överlinjen och utan att aktivera bekbenen.
Jag brukar lika det vid streatching, då jag själv är väldigt spänd och blir ännu mer spänd om någon försöker tvinga mig att slappna av. En massör grep tag i mitt huvud och vred det så mycket det gick åt ena hållet, det kändes ung. som om han försökte bryta nacken av mig. Då säger han "Men kan du inte vrida mer än så här? Slappna av!" och försöker vrida lite mer! Jag sitter naturligtvis och spänner emot som fan även fast jag försöker göra som han säger och slappna av.

Därför tycker jag ännu mer illa om inspänningstyglar på orutinerade/unga hästar som inte har styrka, inte har förtroende för bettet, inte har balansen osv. Hur väl man än menar med att tygeln ska hjälpa hästen i form så är det väldigt lätt att överanstränga musker som ännu inte är tränade för att faktiskt gå i den formen. Det är lätt att lära hästen att det är avknäppt i nacken som ryttaren är ute efter och att den slipper inverkan av hjälptygeln genom att bara dra in näsan lite.

Hästar som är starka och välbalanserade är dem som fysisk skulle klara av att gå med inspänningstyglar, men är hästen redan välbalanserad, så varför använda dem? För det som är underligt med inspänningstyglar är att de sitter i bettet men man vill inte att hästen ska ta stöd i dem. Tittar man på bilder där hästen har ex. inspänningstygel eller halsförlängare på sig så har hästen nästan aldrig stöd i tygeln utan står med glappande kontakt. På bilder där hästen har graman eller goug eller likande så går hästen nästan alltid bakom hand, eftersom det nästan är omöjligt för hästen att slippa kontakten med en sådann inspänning.
Och går man nu tillbaka till ridning så vill man att hästen ska ta stöd i handen och gå i lodplan. Var exakt lär man hästen detta med hjälp av inspänningar som hästen inte kan ta stöd på?



Jag gillar uttrycket: "Endast rutinerade ryttare bar använda hjälptyglar och när en ryttare är erfaren så behöver den inga hjälptyglar."

Nu får ni komma ihåg att detta bara är mina åsikter. Jag har full förståelse för att andra har andra åsikter och ni behöver inte försvara varför ni använder dessa tyglar.

Det jag skulle vilja veta är hur ni ser på detta med stödet i tygeln, om ni någonsin har funderat på detta? Vill ni att hästen ska ta stöd i en inspänningstygel eller vill ni att den ska glappa? Och motivera varför, vilket som!  
1 Cattis:

skriven

Hon fryser med bara 300g och jag vill kunna ta av henne stalltäcket på dagen så det inte blir så instängt med samma täcke hela dygnet :)

2 Malin:

skriven

Då funderar jag också på vad du tänker om de som sätter på sin häst ett kandar för att "fuska" till sig en "form", utan att hästen kan gå stadigt på vanligt tränsbett?

3 Liza:

skriven

Hur fäster man den där? Det låter väldigt intressant. Jag har tänkt införskaffa mig någon form av hjälptyglar, och precis som du vid longering då jag tycker att det är svårt att longera och inte få så mycket arbete gjort. Låter också underbart att inte behöva spänna om och vrida och vända på allt så fort man ska byta varv eftersom det blir ett par gånger under longering.



Jag har använt mig utan longeringsystem tidigare på min andra häst, det är också super bra, har du provat det någon gång? :)

4 Liza:

skriven

Okej! då förstår jag, då kanske man skulle ha testat sig på de! :)

Kommentera här: