Inkörning i sig själv skulle jag vilja jämföra med en mycket lång sadelinvänjning. Det är så mycket mer som ska läras in vid en inkörning än en inridning. När man rider in så ska hästen vänjas vid sadel och träns, vara så pass marktränad att den förstår stopp och framåt. Men så mycket mer än så behöver hästen egentligen inte vara van vid innan man sitter upp.

 

När man kör in däremot så måste hästen acceptera träns, sele, svanskappa, skacklar som ligger utmed sidorna och som tar i benen, skacklar som gör att man inte kan svänga lika lätt och snabbt. Hästen får inte vara bakskygg, den måste kunna stå stilla vid selning och ofta kunna backa in mellan skacklarna. Den måste kunna acceptera att det låter bakom sig när hästen drar, ofta kör man in genom att hästen får dra däck eller en sladd. Hästen får inte bli rädd av att tömmarna ligger mot rumpan, att vagnen skramlar osv.

 

Det är helt enkelt så många fler moment under en inkörning än det är under en inridning. Det värsta som kan hända under en inridning är att hästen slänger av dig. Visst, det kan gå fruktansvärt illa med svåra skador på ryttaren och beroende på om hästen kommer lös kan även hästen skada sig allvarligt. Men en inkörning har fler remmar, trä eller järnskacklar och vagn som kan skada både häst och kusk. En häst med sele och tömmar som kommer lös löper större risk att fastna och trassla in sig i tömmarna än en lös häst med tyglar. En häst med vagn efter sig är en större fara att skada sig själv och omgivningen än en häst med sadel.

 

Så med det sagt så tar det längre tid att köra in en häst än det gör att rida in den. Själva proceduren att köra in, att vänja vid alla remmar, att acceptera skacklar, att backa in mellan skacklarna osv, är ju ingenting som belastar hästen kroppsligt. Det är inte fysiskt ansträngande för en häst att dra runt på en träbom så som på bilden ovan ( så länge man inte använder en väldigt tung bom ). Precis så som man kan vänja in hästen vid täcken, benlindor, transportskydd, att inte vara rädd för speglar, plastpåsar och presenningar så kan man lära hästen att inte vara rädd för svanskappa, tömmar, skacklar och att något dras bakom den.

 

Det sista som blir klart i ett hästskelett är ryggraden. Denna belastas inte när man kör hästen eftersom den inte har någon vikt på ryggen. Eftersom en inkörning tar så lång tid och inte belastar hästen på samma sätt som en inridning där hästens ska inte bara balansera upp sig själv, utan även en ryttare som inte sitter still och sadel, så tycker jag att det är helt okej att börja innan hästen är färdigväxt. Tar man dessutom ordentligt med tid på sig och inte låter hästen dra tunga saker innan bog och bäcken har vuxit klart så bör det heller inte skada skelettet.

 

Slutsatts: Jag är för att köra in en unghäst, förutsatt att man inte börjar när de är alldeles för små. Vid 2,5 års ålder skulle jag tycka va gränsen för hur ung en häst får vara vid början av inkörning och då skulle jag räkna med att hästen inte drar en lättare vagn förrän den är tre år, exempelvis en sulky eller likande. Det finns många fördelar med att köra in en unghäst innan inridning.