Jag pratar rätt mycket med Ferro när jag rider. Speciellt när han är lite fjantig eller spänd. Så jag var ute och red och Ferro var på sitt allra hispigaste humör. Hoppade än hit än dit. Så jag satt och små pratade med honom i ett försök att få honom lite lugnare.

En underlig vana jag har är att jag ofta lägger till svar på det jag själv säger. Om Ferro hoppar till för en bredlåda och jag säger "Men vad fjantig du är" så säger jag i nästa andetag; "Men brevlådan har tuggtänder, matte!" Så jag har som en konversation med mig själv där den andra rösten är Ferros. :P Kanske inte helt normalt, men men.

 

Så just den här dagen så flög Ferro rakt åt sidan för något osynligt i diket. Jag hann nästan inte med och kände att jag satt rätt löst i sadeln i något ögonblick.

"Men Ferro, så där får du inte göra! Då kommer matte att ramla av!" säger jag förebrående och tillägger i nästa mening:

"Ja, men då kanske matte ska lära sig att trampa ner hälarna så att hon inte ramlar av..."

Då hör jag hur någon börjar gapskratta bakom oss. Där går en gubbe och flinar.

"Ja, man får bäst svar när man pratar med sig själv, eller hur?" skrattar han.

Haha!