De där med mat...
Det är ju jättegulligt av dem att de var oroliga, jag vet inte vilka de var, mamma berättade det inte, och att de vågade ringa till mamma och berätta det. För tänk om jag hade bantat eller haft problem, så vore det ju bra om det uppmärksammades.
Men jag måste ju då rätta till det och säga att jag bantade inte. Jag blev bara så oerhört lätt äcklad av hur löjliga småsaker som helst som gjorde att om jag såg/hörde något som jag tyckte var äckligt så kunde jag inte äta på några timmar. Sen så tror jag att jag inte tyckte om maten, jag är ganska kräsen (eller nu har det nog gått över ganska mycket, det var mycket värre förut), och jag äter sällan något som jag inte tycker om.
Men ni som kände mig på Högstadiet/gymnasiet, var det verkligen så illa med mina matvanor att ni trodde att jag hade ätstörningar/bantade??
skriven
Du gillar då min matlagning i alla fall..... Pastasås, fläskfilé, lax, pannbiffar.... Men jag kan förstå dem......