Bryr man sig?

Vääääldigt ofta dyker det upp inlägg på olika hästforum där folk frågar vad deras hästar passar i. Det kan gälla färger på schabrak, modeller på träns eller stuk på klippning. 
 

Jag kan ha viss förståelse om man står mellan två olika modeller/färger som man båda gillar skarpt och har beslutsångest över vilken man ska välja. Men att i allmänhet fråga andra, speciellt folk man inte känner, vilken färg passar min häst i...? Har folk inte tycke och smak själva? Saknar man helt förmågan att ta beslut själv? 
 
Jag skulle aldrig i hela mitt liv välja en färg till min häst som någon annan tyckte att han passade i. Jag väljer att klä min häst i de färger som JAG tycker att han passar i. Sen skulle jag skita högaktningsfullt i vad andra tyckte. 
 
Jag gillar de flesta färger, däremot har jag rätt bestämda åsikter om modeller på saker. Och jag skulle aldrig, aldrig, aldrig sätta på Ferro en modell som jag inte själv tyckte var snygg, även om alla andra gjorde det. 
 
Sen kan man ju undra vem av de råden som folk får som de ska lyssna på. Tycke och smak är olika för de flesta, och råden i trådarna brukar variera stort. Så vad får man ut av att ställa frågan? En miljon olika svar.
 
Nä, klä hästen, hunden eller dig själv i det DU tycker är snyggt. Varför bry sig om att fråga andra?
 
 
 

Inte min vecka... igen

För någon vecka sedan så skulle jag rulla in en halmbal i stallet. Den var väldigt tung och svår att få i rullning från början så jag tog verkligen i för allt jag hade. Balarna står förvarade på en slags presening, och såklart när jag tog i så gled fötterna undan och small såklart hårt ner i marken. Min armbåge fick ett stort blåmärke och dessutom lyckades jag stuka stortån ordentligt! Leden över stortån är alldeles blå och det gjorde ordentligt ont att gå. 
Tån läkte ganska fort och nu gör det bara ont att trycka ifrån med foten. 
 
Det är ca 300 kg i en halmbal som är ca 2 meter i diameter. Ibland behöver man råstyrka för att rubba dem. 
 
 
Någon vecka efteråt så råkade jag och Heredero ut för ett olycksöde. Jag satte upp i stallet som vanligt. I väntan på att mamma skulle öppna stalldörrarna så backade han otåligt åt sidan. När jag sedan skulle driva honom framåt hände något. Heredero reser sig, halkar med bakhovarna på betongen, faller bakåt mot den massiva trä täckeshyllan som är fastbyggd i väggen. Jag faller av rakt in i hyllan och sedan ner på golvet. Heredero faller åt andra håller där han kravlar runt en stund innan han kommer upp på fötterna igen. 
Heredero klarade sig undan med bara några ynka skrapsår på kotorna, är öm och stel men verkar annars oskadd. Jag skrapade hela högersidan av ryggen mot hyllan, men eftersom jag hade kläder på mig så gick huden inte sönder. Så det är trevliga skrapsår under huden som pryder hela ryggen just nu. Dessutom har jag ett stort blåmärke på höften, på hela insidan av högerknäet samt en fin sträckning i högerbenet. 

Färgsättningen blir så märklig på mobilbilder... Det smälter lixom ihop. Men lite ser man i alla fall. 
 
 
Så, jag tycker jag har gjort mig illa tillräckligt för den kommande månaden... månaderna... Nu kan det väll vara bra? :P 
 

Heredero träning.

Heredero har verkligen lagt på sig på sista tiden! Han har gått upp i vikt, musklat på sig, breddat sig åt alla håll och kanter och han har till och med gått upp en bettstorlek! 
 
Nu när mamma har varit här så har vi fått massor av fina bilder på honom när vi ridit! 
 
 

Liknande inlägg